Solen sken, som den så ofta gör där nere och vädret kändes mer som i maj än januari.
Kom ner i fredags kväll och vi gick direkt och åt på Ristorante Caruso som ligger vid Piazza Tasso mitt i Sorrento. Min kompis kompis pappa (jo så långsökt kan det bli ibland) äger restaurangen och den ligger precis nedanför deras hus så det blir därför ett naturligt ställe att gå till.
Restaurangen som numer även är ett museum över operasångaren Enrico Caruso (som den är namngett efter) är trevligt, god mat, lite övre prisklass de har mycket fisk på menyn och lokalerna är tapetserade med fotografier och minnessaker över Caruso (som inte ens var från Sorrento men det närliggande Napoli).
På lördagen skulle bröllopet stå först kl. 16.00 så efter en stor hotell frukost så blev det lite sightseeing och sen förberedelse inför kvällen.
Efter alla dessa år så är detta är mitt första riktigt Italienska bröllop och dessutom nere i södra Italien var familjen och stora sammankomster betyder mycket, så jag hade stora förväntningar.
Det ska tilläggas här att jag inte är det minsta religös, så helt ärligt, hur väl jag än vill min vän och hennes man så var 1,5 timmes predikan i en dessutom iskall kyrka lite mycket.
När en timme gått och prästen än en gång börjar prata om hur Gud ser oss så kände jag att jag ville gå därifrån. Jag har all respekt för religioner och seder, men jag tror jag tycker bäst om kortare ceremonier var man även får ett litet "you may kiss the bride" på slutet.
Kvällen avslutades med fest, vänner, familj, mat, vin, dans och så klart ett vackert underbart brudpar.
Några av herrarna kunde inte slita sig från fotbollen, inte ens under ett bröllop. De är nog extra glada för att Ipads finns.
Pensionärernas hak i Sorrento
Sorrento är b.la känt för sin Limoncello och de citroner den görs av
Några ungdomar jag misstänker smitit från sin lektion ser ut över vulkanen Vesuvius på andra sidan bukten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar